Nordens värde och betydelse

Finland är en del av Norden. Norden är vår närmaste familj, som vi binder oss till på många olika sätt.  Vi har en lång gemensam historia, och våra folk är besläktade. Genom svenska språket har vi den språkliga gemenskapen. Som samhällen ger vi uttryck för likadana värderingar. Det finns mycket gemensamt i våra ekonomier. Vi har samma synsätt på världens stora utmaningar.

Befolkningsmässigt är Norden ingen stormakt, men när det gäller ekonomi, kultur och kunskap hör vi till de mest framstående i världen.

Vi finländare fick vår utbildning gradvis och mestadels via de övriga nordiska länderna. Och en del av bildningen har gått via oss till övriga Norden. Detsamma gäller för vår demokrati och rättssystemet. Under lång tid var vi en del av det svenska riket, också då grunden för vårt samhälle föddes. Detsamma gäller för kristendomens ankomst till vårt land samt reformationen för 500 år sedan.

Under lång tid har de nordiska länderna gemensamt utvecklat sin region. Tack vare det nordiska samarbetet har vi passfrihet sedan länge, och den fria rörligheten mellan våra länder har förbättrats genom att ta bort gränshinder. Det talar för sig att gränsen mellan Torneå och Haparanda passeras 14 miljoner gånger om året. Om detta skulle göras om till en kö där folk skulle stå på en meters avstånd av varandra skulle kön fortsätta till Arktis. Ingen skall bygga mur vid denna gräns!

Under min statsministerperiod inleddes en förändring av det nordiska samarbetet, där vi inriktade oss mera på Nordens internationella roll och position. Under dessa år hade vi en gemensam linje i klimatförhandlingar och beredde oss tillsammans för klimatmötet i Köpenhamn, där Danmark ledde förberedelserna och Sverige var EU:s ordförandeland. Köpenhamnmötet ledde inte till stora konkreta resultat, men det var grunden för det fortsatta nordiska klimatsamarbetet.

Vid sidan av miljöfrågor är människovärde och mänsklig utveckling sådana frågor där de nordiska länderna behövs. Inom dessa områden kan vi lita på vår gemensamma historia och den modell som den ger.

I det nordiska samarbetet har vi nått en sådan nivå av solidaritet, där vi är beredda hjälpa varandra också då det inte finns några skriftliga avtal. Ett bra exempel var finanskrisen, då Island hamnade i stora ekonomiska svårigheter på grund av landets banksektor. IMF var inte beredd att ensam garantera utlåningen till Island under de mest kritiska stunderna. Vi, statsministrarna från de övriga nordiska länderna, höll kontakt med varandra och kunde med kort varsel fatta beslut om att låna ut en betydande summa till Island bilateralt och utan garantier. Island i sin tur betalade tillbaka räntor och lånesumman i god tid inför förfallodatumet. Tilliten och den tysta samhörigheten spelade en avgörande roll i allt detta.

Det är bra att det finns länder som vi på det här sättet kan kalla våra systrar och bröder.

Det finns två områden, där de nordiska länderna kan förstärka sitt interna samarbete ytterligare och göra regionen till en plattform för den snabba utvecklingen av nya teknologier. De är energisamarbetet och digitaliseringen av transportsektorn. Båda områdena hänger samman med utvecklingen av teknologi och artificiell intelligens.

Jag anser att målsättningen borde vara att vi i Norden beskattar energi och stöttar förnybar energi på samma sätt, samt har tillräckligt stora elnät för att integreringen av vår energimarknad skall vara fullständig. Vår region är optimal när det gäller just energi. Vi har vattenkraft, bioenergi, torv, jordvärme, geotermisk värme, olja, kärnkraft, naturgas, energisnål teknologi osv. Vi borde utnyttja den naturliga potential som vi har. Särskilt borde vi satsa på att utveckla förnybar energi och energisnål teknologi. Detta – tillsammans med digitaliseringen och de nya energiformerna av transportsektorn, i synnerhet batteriteknologin och biogas – kommer att leda till att vi gemensamt kan ta det nästa stora teknologiska språnget.

Matti Vanhanen